Jag trodde att jag inte fanns
Det där med självkänsla är en kepig sak... det går upp och ner hela tiden... men jag har altid trott att jag var själv. trott att ingen brytt sig om mig.... jag jag vara varit en del av den grå massan som ibland har fått vara med när ingen annan som dög kunde.
Jag har altid fått höra att jag är fel. att jag inte passar in. jag är för dum, för smart, för blond, för mörk, för tjock för smal, fel dialekt, pratar för fort, skrattar för mycket, gråter för mycke, pratar för tyst, pratar för högt osv... det är lätt att säga till en vuxen människa att bry dig inte... men när personen som får höra detta från att hon anländer till skolgården till dess att hon kommer hem är sex år gammal och gr i första klass... det är inte lätt att stänga ute allt, oavsett om man sitter under skolbnken och håller för öronen allt man har så hörs ropen igenom och när sparken och slagen börjar hagla då finns det lite förnuft kvar utan bara tanken att jag vill inte dö här och nu.
Fortfarande sitter detta gråtande barn i mitt inre för jag tror jag egentligen dog där. jag blev aldrig stor... jag stängde bara av till den dag då jag inte längre såg mina plågo andar... men skadan var redan gjord, hur måga dagar jag än kan hålla huvudet högt, vara stolt över mig själv och känna mig stark och modig kommer jag atid ha dagar då svagheten vinner, då gråten bränner under ytan och man tror att ingen tycker om en utan att allt bara är mask lekar...
Men där finns ni, och trots att jag är för blind för att se era handlingar när osäkerhetens svarta flor täcker mina ögon så kan jag ta mig fan läsa era skrivna ord!
Tack J.
Tack E.
Tack M som inte skrav men satt i sängen och bråkade med mig om att jag inte var värdelös
Jag vet att jag inte är värdelös... men ibland lurar man sig själv
once there were nothing
Jag har inga takar!
Idag är det bara tomt. inget har påverkat mig. världen går under ekonomiskt överallt pratas det om ekonomisk kris och lösningr... men vad är lösningen på mina problem???
Jag litade på en människa och hon försatte mig i skuld!
När jag blev sjukskriven för ca 2 år sedan fick jag ett val på akutpsyk, antingen blev jag inlagd eller så var någon tvungen att ta hand om mig då inge viste hur jag skulle reagera på medicinen.
Jag låg en natt hos R sen sov jag i nästan en vecka hemma hos horan.
Hon tog in mig och toghand om mig och jag kände mig som en del i familjen.
Hennes "omtanke" om mig fortsatte och då det var mycket som skulle göras och jag hade ingen ork och var paktiskt taget rädd för min egen skugga hjälpte hon mig med allt och för att underlätta hennes arbeta med att ordna upp allt med universitetet, soc, försäkringskassan och sjukhuset skrevs det fullmakter... men jag litade på henne.... MITT LIVS STÖRSTA MISSTAG!!!!!
I ett och ett halvt års tid använde hon mig som springpojke, bankomat, hemhjälp, kock, stalldräng, barnflicka osv... jag gjorde allt för henne... och det slutade med att jag betalade henne!!! Jag var sjuk och hon märkte när jag hade dåliga dagar och manipulerade mig till att ge henne varor och pengar... problemet var när jag skulle få tillbaka det hon hade "lånat", hon var pank för stunden men jag skulle få den 20:e eller när hon fnaskat ihop tillräckligt för att betala sina egna nöjen och det kanske fanns en slant över som jag skulle kunna få tillbaka...
jag har fortfarande inte fått några pengar... jag har betalat ut hennes bil från verkstaden, betalat hotellvistelser när hon for ner till Sundsvall för att fnaska, men hon fick ryggskott så hon kunde inte ta emot alla kunder hon hade bokat in. Jag betalade för hennes hästars veterinärvård, hovslagare och foder... jag skulle betala för halva Barris omkostnader då vi hade honnom gemensamt... men jag betalade hela beloppet och jag fick inte ens bestämma hur jag skulle rida honom!!!
allt jag gjorde styrdes av henne. och när jag började rycka upp mig och sätta ner foten började hon berätta om alla mnniskor hon misshandlat och vad hon skulle göra om någon "svek" henne... kul att sitta i samma bil själv med henne mitt i skogen och man vet att hon har en yxa i bagaget och en morakniv under sätet... det var bara att öppna plånboken och betala för mitt liv...
Jag har köpt mitt liv!
Denna prostituerande, knarkande fembarnsmamma lider av minst 5 psykiska störningar. Hon hotar och horar...
Jag önskar er alla att ni aldrig behöver lära känna denna människa för hon är det trevligaste du kan finna i början men när du inte dansar efter hennes pipa vet du aldrig vad som kan hända, har du tur går du därifrån med att ha förlorat en del pengar eller lite prylar. har du otur kanske hon går för långt och tar ditt liv då hon saknar spärrar helt och hållet.
Sista gången jag träffade henne var på stallmötet då hon åkte ur stallet. Alla hästägare samlades för att konfrontera henne med allt hon gjort, slagit hästar, teroriserat medryttare och häst ägare till gråt och ångest över att vistas i stallet. alla berättade vad de tyckte och tänkte... vikket var att hon var den mest hemska människa på jorden och vi ville att hon skulle fara åt helvete.
Hon rörde inte en min!
Jag hade M med mig och N hade med sig sin mamma då hon bara var 16 vid tilfället.
Vi skrek, vi svor och N grät.
hon rörde inte en min
Allt hon sa var att hon kanske var en satkärring och hon kanske borde ha tänkt på att N bara var ett barn.
Inte en min
Helt kall.
Jag hatar henneså mycke att jag drömmer om hur jag sliter hennes skin från kroppen och river hennes kött från benen.
inte en min
JAG ÖNSKAR ATT HON ALDRIG FANNS!
Nu vet ni en del av min historia, detta är hur mycke jag orkar skriva. jag tror att om jag går in mer på detaljer eller jobbigare episoder under denna tid kommer jag inte orka med morgondagen.
För att nu bryta mitt svarta sinneslag kommer nu iaf de vackra bilderna vi tog i söndags på våran långpromenad.
xoxo
Idag är det bara tomt. inget har påverkat mig. världen går under ekonomiskt överallt pratas det om ekonomisk kris och lösningr... men vad är lösningen på mina problem???
Jag litade på en människa och hon försatte mig i skuld!
När jag blev sjukskriven för ca 2 år sedan fick jag ett val på akutpsyk, antingen blev jag inlagd eller så var någon tvungen att ta hand om mig då inge viste hur jag skulle reagera på medicinen.
Jag låg en natt hos R sen sov jag i nästan en vecka hemma hos horan.
Hon tog in mig och toghand om mig och jag kände mig som en del i familjen.
Hennes "omtanke" om mig fortsatte och då det var mycket som skulle göras och jag hade ingen ork och var paktiskt taget rädd för min egen skugga hjälpte hon mig med allt och för att underlätta hennes arbeta med att ordna upp allt med universitetet, soc, försäkringskassan och sjukhuset skrevs det fullmakter... men jag litade på henne.... MITT LIVS STÖRSTA MISSTAG!!!!!
I ett och ett halvt års tid använde hon mig som springpojke, bankomat, hemhjälp, kock, stalldräng, barnflicka osv... jag gjorde allt för henne... och det slutade med att jag betalade henne!!! Jag var sjuk och hon märkte när jag hade dåliga dagar och manipulerade mig till att ge henne varor och pengar... problemet var när jag skulle få tillbaka det hon hade "lånat", hon var pank för stunden men jag skulle få den 20:e eller när hon fnaskat ihop tillräckligt för att betala sina egna nöjen och det kanske fanns en slant över som jag skulle kunna få tillbaka...
jag har fortfarande inte fått några pengar... jag har betalat ut hennes bil från verkstaden, betalat hotellvistelser när hon for ner till Sundsvall för att fnaska, men hon fick ryggskott så hon kunde inte ta emot alla kunder hon hade bokat in. Jag betalade för hennes hästars veterinärvård, hovslagare och foder... jag skulle betala för halva Barris omkostnader då vi hade honnom gemensamt... men jag betalade hela beloppet och jag fick inte ens bestämma hur jag skulle rida honom!!!
allt jag gjorde styrdes av henne. och när jag började rycka upp mig och sätta ner foten började hon berätta om alla mnniskor hon misshandlat och vad hon skulle göra om någon "svek" henne... kul att sitta i samma bil själv med henne mitt i skogen och man vet att hon har en yxa i bagaget och en morakniv under sätet... det var bara att öppna plånboken och betala för mitt liv...
Jag har köpt mitt liv!
Denna prostituerande, knarkande fembarnsmamma lider av minst 5 psykiska störningar. Hon hotar och horar...
Jag önskar er alla att ni aldrig behöver lära känna denna människa för hon är det trevligaste du kan finna i början men när du inte dansar efter hennes pipa vet du aldrig vad som kan hända, har du tur går du därifrån med att ha förlorat en del pengar eller lite prylar. har du otur kanske hon går för långt och tar ditt liv då hon saknar spärrar helt och hållet.
Sista gången jag träffade henne var på stallmötet då hon åkte ur stallet. Alla hästägare samlades för att konfrontera henne med allt hon gjort, slagit hästar, teroriserat medryttare och häst ägare till gråt och ångest över att vistas i stallet. alla berättade vad de tyckte och tänkte... vikket var att hon var den mest hemska människa på jorden och vi ville att hon skulle fara åt helvete.
Hon rörde inte en min!
Jag hade M med mig och N hade med sig sin mamma då hon bara var 16 vid tilfället.
Vi skrek, vi svor och N grät.
hon rörde inte en min
Allt hon sa var att hon kanske var en satkärring och hon kanske borde ha tänkt på att N bara var ett barn.
Inte en min
Helt kall.
Jag hatar henneså mycke att jag drömmer om hur jag sliter hennes skin från kroppen och river hennes kött från benen.
inte en min
JAG ÖNSKAR ATT HON ALDRIG FANNS!
Nu vet ni en del av min historia, detta är hur mycke jag orkar skriva. jag tror att om jag går in mer på detaljer eller jobbigare episoder under denna tid kommer jag inte orka med morgondagen.
För att nu bryta mitt svarta sinneslag kommer nu iaf de vackra bilderna vi tog i söndags på våran långpromenad.
xoxo
Bildkavalkad
Maximillian inte stor
Vad har jag gjort??? Jag måste försörja de där på något sätt! Cormac under födseln av sina arvingar.
Men han tar hand om dem.
Alla kattungar lider av narkolepsi. 
Constance 10 veckor och nybadad
Franz Ferdinand samma tilfälle
Maximilliam sjunger efter duchen
Ottilila vill verkligen inte!Men man blir ju så himla snygg efter!!!
En underbar helg
Vilken underbar helg jag har haft. på lördagen var D och C hos oss och vi surrade och frossade i onyttigheter till nästan fem på morgonen. D är arbets kamrat till M och C är ju då Ds sambo. Hon är tokrolig och hel galen, precis en brud i min smak. Det är D och C som är köpare av Franz Ferdinand, Vi försökte lura C då D ville ge henne Frazze i alla hjärtansdags present, men när vi skickade sms och skrev att vi skulle få svar om huruvda Frazze hade fått ett hem eller ej på söndagen blev hon lite lessen och upprörd så bluffen fick avslöjas lite tidigare... det var synd då jag hade förberätt Franz på att bli framburen på en kudde med en STOOOOOR rosett... men men nu får de iaf en kisse som kan ha rosett och sitta stilla på en kudde. nästa helg är de små redo att flytta.
Jag och M har tagit massa bilder på dem men tyvärr har jag glömt sladden så jg kan inte föra över bilderna till datorn. Får fixa det i morgon så hela världen kan få se våra små under. Så länge får ni hålla till godo med en bild frrån nyår på mig och Maximillian som till slut fick hållas fast framför datorn för att bilden skulle tas... tog ca 30 bilder på honnom när han larvade rut framför datorn när jag höll på med den men varje gång jag tog en bild skuttade han till, trillade, vände rumpan till eller bara var ett blurr.
han var inte stor då... nu är han en gansa så bastant liten herre som huliganiserar i vårat hem.
Nåväl lördagen som avslutades på morgonkvisten var ytterst trevlig och jag hoppas vi inte skrämt bort DoC.
Söndagen bjöd på goväder och en sedan tidigare inplanerad promenad skulle uträttas. målet: ingen aning... vi går tills vi är less sen vänder vi hem. det började i riktning mot travbanan för att sedan vända mot stan, men en idé om försvars museumet innan vi vände mot stan drog oss längre ut från centrum. och när vi väl stod där och tittade på museumets överdrivna entre priser och planerade vårat nästa mål kom den fina planen upp... vi går till sävast! vägen som paserar museumet går bakvägen in i Sävast... sagt och gjort började vi traska på... hmmm ingen gångväg... läskigt att gå på den smala vägen... men det går ju ett eljusspår en bit in från vägen... så efter en snövall, ett dike och jag gjorde en bra imitation av en sydspans turist som står på öronen vid två tillfällen var vi uppe på elljusspåret.... ett skidspår och ett allmänt traska och åka skoter spår. Varke jag eller M har toppen knän så snubbla fram där på spåret kändes mindre och mindre roligt. så fort vi kom till en korsand väg gick vi upp på bilväge igen. upp runt berget gick vi och när vi kom fram till Sävast började solen gå ner och trots att humöret var på topp så var avsaknaden av lujus och reflexer den faktor som fick oss att ta bussen hem. Men skönt var det och fler promenader lär det bli och nästa gång ska vi ge oss iväg tidigare så vi kan gå längre och varje reflex som hushållet innehar ska letas upp så man slipper bli påkörd om vi inte hinner hem innan solen går ner.
Här skulle de två bilderna vi tog med Ms mobil publicerats... men som sagt var sladd...
Jag får göra ett kommande inlägg med bara bilder.
Nu sprang M till bussen, han var så söt och följde med till biblo och har suttit här bredvid och läst.
Jag är så tokigt kär i M så det är inte sant...
Jag vet iaf att när jag blir stor vill jag bli fru M.
Puss älskling, jag gissar att du läser detta när du kommer till jobbet.
ja vad var det M/H sa (tror det var hon som hade sagt det iaf) "Ni är som syskon fast med porr"
Hoppas igen på komande bild tar illa upp över att den publiceras eller J för att jag stjäl den eller nästkommande, men de är bra och jag saknar alla medeltidsmuppar och den underara stämning som var denna kväll på bilderna togs.
Jag inser också nu när jag ser bilderna... jag måste sy in mina klänningar för jag har gått ner en hel del i vikt (woho!)
Puss på er alla, nu ska jag ta på mig lurarna och drömma mig tillbaka till alla underbara medeltidsstunder medan jag går till DS för att köpa kattsand innan jag vänder hemåt igen till kissarna och min nya klänning som håller på att byggas.. vill inte sitta och sy under resan en gång till... det räckte på väg till visby och under första dagarna. denna gång ska jag ha en hel kläning.
Jag och M har tagit massa bilder på dem men tyvärr har jag glömt sladden så jg kan inte föra över bilderna till datorn. Får fixa det i morgon så hela världen kan få se våra små under. Så länge får ni hålla till godo med en bild frrån nyår på mig och Maximillian som till slut fick hållas fast framför datorn för att bilden skulle tas... tog ca 30 bilder på honnom när han larvade rut framför datorn när jag höll på med den men varje gång jag tog en bild skuttade han till, trillade, vände rumpan till eller bara var ett blurr.
han var inte stor då... nu är han en gansa så bastant liten herre som huliganiserar i vårat hem.
Nåväl lördagen som avslutades på morgonkvisten var ytterst trevlig och jag hoppas vi inte skrämt bort DoC.
Söndagen bjöd på goväder och en sedan tidigare inplanerad promenad skulle uträttas. målet: ingen aning... vi går tills vi är less sen vänder vi hem. det började i riktning mot travbanan för att sedan vända mot stan, men en idé om försvars museumet innan vi vände mot stan drog oss längre ut från centrum. och när vi väl stod där och tittade på museumets överdrivna entre priser och planerade vårat nästa mål kom den fina planen upp... vi går till sävast! vägen som paserar museumet går bakvägen in i Sävast... sagt och gjort började vi traska på... hmmm ingen gångväg... läskigt att gå på den smala vägen... men det går ju ett eljusspår en bit in från vägen... så efter en snövall, ett dike och jag gjorde en bra imitation av en sydspans turist som står på öronen vid två tillfällen var vi uppe på elljusspåret.... ett skidspår och ett allmänt traska och åka skoter spår. Varke jag eller M har toppen knän så snubbla fram där på spåret kändes mindre och mindre roligt. så fort vi kom till en korsand väg gick vi upp på bilväge igen. upp runt berget gick vi och när vi kom fram till Sävast började solen gå ner och trots att humöret var på topp så var avsaknaden av lujus och reflexer den faktor som fick oss att ta bussen hem. Men skönt var det och fler promenader lär det bli och nästa gång ska vi ge oss iväg tidigare så vi kan gå längre och varje reflex som hushållet innehar ska letas upp så man slipper bli påkörd om vi inte hinner hem innan solen går ner.
Här skulle de två bilderna vi tog med Ms mobil publicerats... men som sagt var sladd...
Jag får göra ett kommande inlägg med bara bilder.
Nu sprang M till bussen, han var så söt och följde med till biblo och har suttit här bredvid och läst.
Jag är så tokigt kär i M så det är inte sant...
Jag vet iaf att när jag blir stor vill jag bli fru M.
Puss älskling, jag gissar att du läser detta när du kommer till jobbet.
ja vad var det M/H sa (tror det var hon som hade sagt det iaf) "Ni är som syskon fast med porr"
Hoppas igen på komande bild tar illa upp över att den publiceras eller J för att jag stjäl den eller nästkommande, men de är bra och jag saknar alla medeltidsmuppar och den underara stämning som var denna kväll på bilderna togs.
Jag inser också nu när jag ser bilderna... jag måste sy in mina klänningar för jag har gått ner en hel del i vikt (woho!)
Puss på er alla, nu ska jag ta på mig lurarna och drömma mig tillbaka till alla underbara medeltidsstunder medan jag går till DS för att köpa kattsand innan jag vänder hemåt igen till kissarna och min nya klänning som håller på att byggas.. vill inte sitta och sy under resan en gång till... det räckte på väg till visby och under första dagarna. denna gång ska jag ha en hel kläning.
fredagen den 13:e woppi!
Vackrare kan ingen vara än Hulda! Det finns ingen bättre nu levande hund enligt min mening!
Hulda är min familjs skatt och ägs av morbror O och moster Å och mina kusiner H och O.
Det är nog hon och mormor som är familjens överhuvud.
ALLA älskar Hulda!
Och det är svårt att ignorera denna bastanta dam, för när Hulda vill ha uppmärksamhet märker man det.... hon pratar! och funkar inte det lägger hon tassen på en och gräver in klora lite lätt så man måste vidröra henne iaf när man tar ner tassen och ger man henne uppmärksamhet finns det risk att man får sig en puss och får armn avsugen... låter perverst men Hulda tar ens arm tvärsigenom munnen och suger på den och om du inte visste det redan så har bullmastiffer stooooora munnar och mycke läppar som kan seckla ner en... men med Hulda är det okej... hon drägglar ovanligt lite för att vara en hängläpp tycker jag.
Det enda som inte är perfekt med Hulda är att hon ka ha problem med vissa andra hundar men vem skulle vilja ha en perfekt hund? hon har iaf inga problem med Karlsson, familjens sköldpadda
Hulda är min familjs skatt och ägs av morbror O och moster Å och mina kusiner H och O.
Det är nog hon och mormor som är familjens överhuvud.
ALLA älskar Hulda!
Och det är svårt att ignorera denna bastanta dam, för när Hulda vill ha uppmärksamhet märker man det.... hon pratar! och funkar inte det lägger hon tassen på en och gräver in klora lite lätt så man måste vidröra henne iaf när man tar ner tassen och ger man henne uppmärksamhet finns det risk att man får sig en puss och får armn avsugen... låter perverst men Hulda tar ens arm tvärsigenom munnen och suger på den och om du inte visste det redan så har bullmastiffer stooooora munnar och mycke läppar som kan seckla ner en... men med Hulda är det okej... hon drägglar ovanligt lite för att vara en hängläpp tycker jag.
Det enda som inte är perfekt med Hulda är att hon ka ha problem med vissa andra hundar men vem skulle vilja ha en perfekt hund? hon har iaf inga problem med Karlsson, familjens sköldpadda
Jag har hund abstinens, jag saknar de vovvar som paserat i mitt liv och både jag och M funderar på hund, det har vi alltid gjort tror jag men vi har varit oense om ras tills vi firade jul med min familj i österskär och M fick träffa Hulda.
Vi har diskuterat vilka egenskaper vi vill ha och bullmastiffen upfyller då iaf alla mina krav på en ras.
Vi har diskuterat vilka egenskaper vi vill ha och bullmastiffen upfyller då iaf alla mina krav på en ras.
- Modell som får mig att känna mig trygg även på sen kvällspromenader själv.
- Inte massa jakt i så de springer bort och blir överkörda av tåget.
- Inte mindre än katterna
- tillräckligt fysiktbyggd för att kunna hänga med i skog.
- Måstee inte valla allt den ser
- inte sönder avlad
- Inte en mesras som gömmer sig om något händer.
- Barn vänlig, går inte sönder eller biter om en tulting försöker andvända den som gåstol.
- kan ta en slödag när regnet står som spön i backen.
Tusen tack moster Å för alla fina bilder på Hulda!!
Gissa om jag är bulle biten???
Jag tycker om hela vetebrödshundfamiljen... bulle, fralla, bulle... bullmastiff, fransk bulldog, bullterier. endag ska jagg äga alla tre!
Nåväl nog om HULDA THE SUPER DOG!!!! jag lovade i förrgår att jag skulle komma och skriva mer... men problemet var att biblo var stägt för fönsterbyte!? det skulle öpna igen kl 16 och där var jag och stirrade argt på skylten kl 13 isch... nåväl tänkte jag... jag tar väl och ser vad Boden city erbjuder... så med lite lätt ont i huvudet började jag traska omkring och försökte bedriva tiden i det vackra vädret... huvudvärken växte och irritationen på alla rökande tonåringar pyrde. så vid kvart över tre går jag in på kicks och vad möts jag utav... jo parfymsprejande tonåringar... migränen var en faktum, men skam den som ger sig tänkte jag med lite lätt panikångest fladdrandes i bröstet. ska jag till biblo så ska jag dit, inga jävla skitungar ska hindra mig! jag kom till arbetsförmedlingen innan nederlaget var ett faktum.. M ringde och med gråten i halsen berättade jag om min skit dåliga dag och fick orden: gå hem! det är inte hela världen om du inte hinner till biblo idag! så med huvudet bultandes och uppgivenheten brände i bröstet traskade jag hemmåt. mitt på bron passerde flera stora lastbilar mig och deras avgaser i kombination med den kalla luften slog andan ur mig... jag fick ingen luft! hur som haver kom jag hem och trots att allt kändes ont och uppock ner var lättnaden stor att komma hem. När M kom hem en stud senare känndes allt mycke bättre. inte nog med att han hade huvudvärkstabletter med sig hade han köppt sigg också, snuttplutten... så efter en huvudvärkstablett, en sigg och massor med kramar och pussar från M kändes allt drägligt igen. Jag är stolt och förvånad att jag inte gickner mig totalt och fastnade i ett svart hål utan vi tog oss igenom. den panik jag fick när luften försvann var ohyglig men riktig! det var inte något påhittat hjärnspöke utan en riktig upplevelse, det gick inte att andas i -20 när 7-8 lastbilar kör förbi och förpestar luften!
Nä nu ska jag se om jag hittar något intressant att läsa medan M lånar datorn fram och tillbaka.
Puss puss
Gissa om jag är bulle biten???
Jag tycker om hela vetebrödshundfamiljen... bulle, fralla, bulle... bullmastiff, fransk bulldog, bullterier. endag ska jagg äga alla tre!
Nåväl nog om HULDA THE SUPER DOG!!!! jag lovade i förrgår att jag skulle komma och skriva mer... men problemet var att biblo var stägt för fönsterbyte!? det skulle öpna igen kl 16 och där var jag och stirrade argt på skylten kl 13 isch... nåväl tänkte jag... jag tar väl och ser vad Boden city erbjuder... så med lite lätt ont i huvudet började jag traska omkring och försökte bedriva tiden i det vackra vädret... huvudvärken växte och irritationen på alla rökande tonåringar pyrde. så vid kvart över tre går jag in på kicks och vad möts jag utav... jo parfymsprejande tonåringar... migränen var en faktum, men skam den som ger sig tänkte jag med lite lätt panikångest fladdrandes i bröstet. ska jag till biblo så ska jag dit, inga jävla skitungar ska hindra mig! jag kom till arbetsförmedlingen innan nederlaget var ett faktum.. M ringde och med gråten i halsen berättade jag om min skit dåliga dag och fick orden: gå hem! det är inte hela världen om du inte hinner till biblo idag! så med huvudet bultandes och uppgivenheten brände i bröstet traskade jag hemmåt. mitt på bron passerde flera stora lastbilar mig och deras avgaser i kombination med den kalla luften slog andan ur mig... jag fick ingen luft! hur som haver kom jag hem och trots att allt kändes ont och uppock ner var lättnaden stor att komma hem. När M kom hem en stud senare känndes allt mycke bättre. inte nog med att han hade huvudvärkstabletter med sig hade han köppt sigg också, snuttplutten... så efter en huvudvärkstablett, en sigg och massor med kramar och pussar från M kändes allt drägligt igen. Jag är stolt och förvånad att jag inte gickner mig totalt och fastnade i ett svart hål utan vi tog oss igenom. den panik jag fick när luften försvann var ohyglig men riktig! det var inte något påhittat hjärnspöke utan en riktig upplevelse, det gick inte att andas i -20 när 7-8 lastbilar kör förbi och förpestar luften!
Nä nu ska jag se om jag hittar något intressant att läsa medan M lånar datorn fram och tillbaka.
Puss puss
Ny flyttad och inget internt, sitter på biblioteket i BODEN
Okej jag har flyttat dit jag trodde att jag aldrig skulle flytta... Boden... det finns en plats på jorden där solen aldrig ler den platsen heter boden dit vvil jag aldrig mer... VILKEN LÖGN!!! De senaste dagarna har vi haft strålande sol och massor med snö, det har varit helt himmelskt! Boden känns som ett väldigt litet Sundsvall... konstigt men sant. det är inte lika platt och blåsigt som luleå utan omgivet av berg med små kaneler som korsar stadskärnan.
Jag har inget internet för stunden hemma och håller på att förgås av nervsammanbrott och hysteriska spel... sluta röka går så där... två paket har konsumerats med stor skuld, men i bland har demonerna tagit över ochh ännu känns som enda sättet att kväva dem är med nikotinet i röken jag sakta drar ner i lugorna och förgiftar min kropp... jag försöker börja ett nytt liv... ett liv jag bara drömt om och tittat snett på... man kan ju inte vara 24 och helylle redan... men det är bara att inse, jag kommer ite bli super kändis för min orginella stil för jag är inte orginell nog för att någon ska kasta sig för mina fötter och ge mig pengar för att jag är jag och har dom mest briljanta ideer. jag kommer inte bli modeskapare för att jag har tusen ideer i mitt huvud, ej heller inredningingsarkitekt med ofulbordade planer.... det är mycke som man fantiserar om att man ska bli, att ma ska göra, men vissa grejor måste man acceptera som bara ddrömmar och ite verklighet.
Jag har alltid levt halft i drömmen halft i verkligheten att när jag tänker tillbaka på mitt liv har jag svårt att avgöra vad som är verklighet och vad som är dröm. det är nog därför jag har så svårt för att sätta ner foten och säga ifrån när något är fel... jag är osäker på om det är verkligt.
Men nu inser jag att det är verkligt, jag drömmer inte längre, jag väver drömmar för att skydda mig från det som gör ont... nu svävade jag iväg här i mitt skrivande men jag tänker aldrig cencurera mig... är det skrivet så är det... jösses jag rättar inte ens mia stavfel, men jag tror att om jag börjar korrigera det jag skriver kom jag fastna i min egna självkritiska svältsvär där inget kommer ut för inget når upp till mina extrema krav som sliter i allt jag llåter min kreativitet utsöndra.
Nå var var jag nu igen... just det mitt nya helylle liv! Jag har sökt in till komvux för att läsa matteB och naturkunskapB... varför kanske ni undrar... jo jag ska försöka att till hösten komma in på sjuksköterske utbildningen... jag ska bli syster Ulrica... Jag försöker verkligen sluta röka för jag vill bli av med den ovanan som förpestar min kropp och kostar massa pengar. Jag har även slutat med mina antidepresiva då jag insåg att de påverkade min koncentrationsförmåga att jag inte kunde gå från rummet till köket utan att ha glömt bort att jag var törstig. Jag glömde bort löften och tider.. jag höll på att tappa bort mig själv... nu dras jag med lite abstinenssymtom som gör mig yr ibland och det syrrar i öronen och flimmrar för ögonen, men det går över efter ett tag. Jag har även slutat med mina p-piller men inte för att jag försöker bli gravid, jag fick helt enkelt inte tag i min barnmorska som skriver ut dem... och när jag väl var utan tabletter var det ganska skönt att se att kroppen fungerar som den ska igen så jag vet inte om jag kommer återupta denna piller konsumtion heller... det är ganska skönt att leva ett liv utan dagliga piller och skit.
och om nu inte allt detta vore nog så sitter jag hemma i våran nya lägenhet och handsyr en renässans klänning och flamskväver en bild som min mormor påbörjat....
Jag trivs som satan i vvåran nya lägenhet, jag och M har nästan kommit helt till rätta förutom källaren... och internet uppkoplingen, tydligen ska vi ha någon special sladd med någon speciall plupp på för att få det att fungera... jag fattar noll och lämnar över ärendet till M som får ta hand om det.
Cormac är lagomt moment 22 ig hemma och går runt och sjunger eller försöker sätta på något... Maggan är inte helt redo än... men hon luktar ju så gott tycker cormac som inte kan lämna henne i fred... Constance springer runt och morrar om någon försöker ta det som hon håller på att leka med eller äta upp. Maximillian är helt tokig i dörrstoppen och tillbringar mesta tiden med att försöka bita sönder dem och anfalla dem. Franz har tagit efter Maggans dåliga tiggeri och sitter i köket och skriker efter mat eller försöker krypa in i diskmaskinen och Ottilia är besatt av badrummet så stänger man inte dörren snabbt nog har man en liten kisse i knävecken när man sitter på toan.... så en småpilsk honkatt, en vrålpilsk hankatt och fyra knasbollar till kattungar... kan livet bli bättre kl 4 på morgonen när alla får försig att go postal at the same time???
Jag ska förssöka ta mig tillbaka till biblo i morgon om det inte är storm för att skriva mer... och kanske mer saammanhängande... men två veckor utan bloggen och jag går bärsärk på tangenterna och tänkta bloggar blir ett samilsurium av oljud och rå lust utan kontroll.
Puss på er alla....
I'm back
!
