Ny flyttad och inget internt, sitter på biblioteket i BODEN



Okej jag har flyttat dit jag trodde att jag aldrig skulle flytta... Boden... det finns en plats på jorden där solen aldrig ler  den platsen heter boden dit vvil jag aldrig mer... VILKEN LÖGN!!!  De senaste dagarna har vi haft strålande sol och massor med snö, det har varit helt himmelskt! Boden känns som ett väldigt litet Sundsvall... konstigt men sant. det är inte lika platt och blåsigt som luleå utan omgivet av berg med små kaneler som korsar stadskärnan.

Jag har inget internet för stunden hemma och håller på att förgås av nervsammanbrott och hysteriska spel... sluta röka går så där... två paket har konsumerats med stor skuld, men i bland har demonerna tagit över ochh ännu känns som enda sättet att kväva dem är med nikotinet i röken jag sakta drar ner i lugorna och förgiftar min kropp... jag försöker börja ett nytt liv... ett liv jag bara drömt om och tittat snett på... man kan ju inte vara 24 och helylle redan... men det är bara att inse, jag kommer ite bli super kändis för min orginella stil för jag är inte orginell nog för att någon ska kasta sig för mina fötter och ge mig pengar för att jag är jag och har dom mest briljanta ideer. jag kommer inte bli modeskapare för att jag har tusen ideer i mitt huvud, ej heller inredningingsarkitekt med ofulbordade planer.... det är mycke som man fantiserar om att man ska bli, att ma ska göra, men vissa grejor måste man acceptera som bara ddrömmar och ite verklighet.
Jag har alltid levt halft i drömmen halft i verkligheten att när jag tänker tillbaka på mitt liv har jag svårt att avgöra vad som är verklighet och vad som är dröm. det är nog därför jag har så svårt för att sätta ner foten och säga ifrån när något är fel... jag är osäker på om det är verkligt.
Men nu inser jag att det är verkligt, jag drömmer inte längre, jag väver drömmar för att skydda mig från det som gör ont... nu svävade jag iväg här i mitt skrivande men jag tänker aldrig cencurera mig... är det skrivet så är det... jösses jag rättar inte ens mia stavfel, men jag tror att om jag börjar korrigera det jag skriver kom jag fastna i min egna självkritiska svältsvär där inget kommer ut för inget når upp till mina extrema krav som sliter i allt jag llåter min kreativitet utsöndra.

Nå var var jag nu igen... just det mitt nya helylle liv! Jag har sökt in till komvux för att läsa matteB och naturkunskapB... varför kanske ni undrar... jo jag ska försöka att till hösten komma in på sjuksköterske utbildningen... jag ska bli syster Ulrica...  Jag försöker verkligen sluta röka för jag vill bli av med den ovanan som förpestar min kropp och kostar massa pengar. Jag har även slutat med mina antidepresiva då jag insåg att de påverkade min koncentrationsförmåga att jag inte kunde gå från rummet till köket utan att ha glömt bort att jag var törstig. Jag glömde bort löften och tider.. jag höll på att tappa bort mig själv... nu dras jag med lite abstinenssymtom som gör mig yr ibland och det syrrar i öronen och flimmrar för ögonen, men det går över efter ett tag. Jag har även slutat med mina p-piller men inte för att jag försöker bli gravid, jag fick helt enkelt inte  tag i min barnmorska som skriver ut dem... och när jag väl var utan tabletter var det ganska skönt att se att kroppen fungerar som den ska igen så jag vet inte om jag kommer återupta denna piller konsumtion heller... det är ganska skönt att leva ett liv utan dagliga piller och skit.

och om nu inte allt detta vore nog så sitter jag hemma i våran nya lägenhet och handsyr en renässans klänning och flamskväver en bild som min mormor påbörjat....

Jag trivs som satan i vvåran nya lägenhet, jag och M har nästan kommit helt till rätta förutom källaren... och internet uppkoplingen, tydligen ska vi ha någon special sladd med någon speciall plupp på för att få det att fungera... jag fattar noll och lämnar över ärendet till M som får ta hand om det.

Cormac är lagomt moment 22 ig hemma och går runt och sjunger  eller försöker sätta på något... Maggan är inte helt redo än... men hon luktar ju så gott tycker cormac som inte kan lämna henne i fred... Constance springer runt och morrar om någon försöker ta det som hon håller på att leka med eller äta upp. Maximillian är helt tokig i dörrstoppen och tillbringar mesta tiden med att försöka bita sönder dem och anfalla dem. Franz har tagit efter Maggans dåliga tiggeri och sitter i köket och skriker efter mat eller försöker krypa in i diskmaskinen och Ottilia är besatt av badrummet så stänger man inte dörren snabbt nog har man en liten kisse i knävecken när man sitter på toan.... så en småpilsk honkatt, en vrålpilsk hankatt och fyra knasbollar till kattungar... kan livet bli bättre kl 4 på morgonen när alla får försig att go postal at the same time???

Jag ska förssöka ta mig tillbaka till biblo i morgon om det inte är storm för att skriva mer... och kanske mer saammanhängande... men två veckor utan bloggen och jag går bärsärk på tangenterna och tänkta bloggar blir ett samilsurium av oljud och rå lust utan kontroll.


Puss på er alla....

I'm back
!





kommer sällan ensam.  Detta är Ottilia

Kommentarer
Postat av: Jessica/Mylla

förlåt jag bara måste..."stan har små kaneler" fniss



ska inte gnälla på stavningen, det blev bara rätt kul.. åtminstone i min lilla förvirrade värld.



Tycker att det låter jättebra att du slutat med alla piller, men vad det gäller de antidepressiva; ha lite koll (eller be M), det är inte alltid man själv märker att man är på väg ner i stora svarta hålet.. Det kan ju lika gärna gå jättebra, (vilket jag håller tummarna för), men som sagt.. skulle det inte funka är det bättre att ta tag i det innan det är försent!



Ang. P-piller, jag skulle själv förnya mina, ringde för att boka en tid, men här har de så ont om tid så nu får man bara besökstid vartannat år. Mitt recept mailades direkt till apoteket istället. Skönt, men samtdigt lite skrämmande...



pussa på M!! och grattis till nya hemmet!

2009-02-11 @ 23:40:29
Postat av: Erik

Håller med Mylla vad gäller antidepressiva, inte alltid det märks för den personen som äter (eller slutat äta) utan det är omgivningen och framförallt den som är närmast som märker skillnaden. Vill inte gnälla utan det är av ren omtanke!:)



Grattis till nya hemmet, får komma och hälsa på så man får se hur ni bor om ni törs släppa in en:)

2009-02-12 @ 07:13:38
Postat av: Hille/Maria

Lycka till med allt!

Och så ljuvliga de små missarna är på bild!

2009-02-12 @ 16:00:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0