katastrofer

Pest och pina.
Pest eller colera... Pest, pest, pest och lite mera pest kretsar runt i mitt huvud. Nej jag är inte sjuk... jag försöker skriva ett arbete om det och läser just nu Dick harrisons bok om ämnet.  Råttor och Loppor nationer i kris och en fördömmande kyrka och folktro.

Bölder och smuts kan det bli mycket bättre?

Det blir så konstiga assosiationer när man går runt och tänker på ett ämne så intensivt och speciellt när lilla mor är på besök. Det är någo konferans i lule som hon är på men bor hos ss så jag får se henne lite iaf. ikväll ska jag laga brak middag åt oss alla.

Har du någonsin googlat happy death? detta var den finaste bilden jag hirttade.


Tydligen är detta "the saint of happy death"

Det är kanske den man ska helga för hur bra man än har det i livet vill man ju inte dö lidande!

För om man önskar sig en glad död borde den komma först efter ett glatt liv!? eller?

Eller är det helt enkelt så att med hjälp av detta helgon som man dör skrattandes... eller är det alla andra som blir glada över att man dör?
Ska man skicka denna filur på de som gjort det oförlåtliga?

Jag tänker nog ibland lite för mycket på döden... jag är inte rädd för den och mött den flera gånger. ibland genom att andra har dörr och ett par gånger när jag själv har sökt upp den, men dock har den inte velat ta mig med. Ja du tänker rätt nu. jag har försökt att ta mitt liv. Men jag är glad att jag inte lyckades, och de flesta gånger har varit rop på hjälp men det var nästan ingen som märkte det... jag var för bra på att hela mig själv (läkar skräck).

Förut skrev jag mycket på helgon i dagboken... vet inte ens hur mycket som ligger där och om allt finns kvar efter olika system krascher... men hittar du dit så är syster snö en gestalt av döden.

Jag är inte rädd för döden men när jag får allvarliga panikångest attacker vill  jag inget häldre att ta bort mig... jag tror att världen skulle bli bättre utan mig... men det är bara studer som spökar för mitt innre... de går snart över... men i dessa stunder av paralyserande ångest vill jag bara dö men samtidigt är jag rädd att om jag inte kommer ur min ångest kommer jag att dö. Det
är en ständig paradox... eller dilemma... jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det...  Jag är inte rädd för döden men jag vill bli gammal och dö av ålderdom... jag och M ska ju bli gammla tillsammans och ha vattenpistolskrig på ålderdomshemmet, och driva vårdpersonalen galen med ständiga otillåtna aktiviteter.

Helvete! jag glömde läägga fram köttet! bäst att snabba på här så att jag kommer hem och vi slipper äta frusen middag ikväll!

Här är det snabba hopp som gäller. nä nu får det nog vara nog.


Just det! JAG KLARADE MATTEN!!!!!!!! JAG FICK G I MATTE B!!!!
en struntsak för vissa men en stor grej för mig!
Fick reda å det för en stund sedan så nu måste jag ringa runt till familjen och meddela miin glädje!

Så glad död på er... hoppas vi alla får dö med ett skratt vid ålderns höst med stora familjer runt vår bädd där ingen känner ångest eller är rädd. låt oss få dö med hedern i behåll, låt oss få ses igen någon gång. låt det som sker få ske och det du tror på finns där borta bakom dödens kalla rygg.


xoxo ses vi inte snart ses vi kanske om en evighet i nangijala för kan det bli mycket bättre än en evighet med medeltid, körsbär, hästar och evigt älskade Astrid?