katastrofer

Äntligen faller snön och dämpar världens brus.
Har en hemma dag idag. Kunde inte stå rakt i morse så att åka till skolan kändes uteslutet.
Älskade kom in strax efter tolv för att se om jag vaknat igen, somnade om efter ha hört av mig till klasskompisarna om att jag inte skulle komma idag.
Han gehövde bara säga en sak för att få upp mig... Det snöar mssor, aldeles vitt ute.
Så nu ligger jag här och känner hur mitt mörker fyllas med vit harmoni. Vissa blir lyckliga av solsken, jag blir som lyckligast i en snöstorm. Kanske var det så att jag fick snö som element då jag tydligen är född under en snöstorm. Min första åktur i vagnen så var vagnen monterad på en pulka då det var för mycke snö för att putta vagnen. När jag var liten så var det oftast på mmin födelsedag som snön kom. Den 28:e november var mörk och kall när jag gick och lade mig och när jag vaknade den 29:e var världen vit och magisk.
Även om igår var en tung dag då jag tvivlade på allt och alla, det kändes som om världen höll på att implodera och sugas ner i ett svart hål. Men lite fruset vatten i kristallformation får den dåliga luften att försvinna. Plötsligt känns förkylningen bättre, kärleken känns större och jag kan sträcka på mig.
Plötsligt kan jag logiskt förklara allt som fått mig att tvivla. Mina små monster har åter blivit kopplade och sitter nöjt och tuggar i sig tvivlen de skapat den senaste tiden.
Det känns som om jag vaknat upp ur en mardröm precis innan den blev för hemsk, det känns som om jag presis duckat för kulan.
Det känns som en bra period har börjat.
Gå med lättaa steg, låt snön värma det sårade hjärtat.