katastrofer

Snart är det jul. Inte många timmar kvar nu.
Är sjukt nervös inför resan... men det är jag ju alltid när jag ska resa. Just nu har jag lite ångest över att lämna katterna, att H inte kommer och hämtar oss för att det har hänt honom något etc och vi kommer missa flyget och därigenom missa hela julen och där igenom bli årets grinch.
Om nu allt det går bra så orooar jag mig för att de ska tappa bort vårat bagage och vi får sitta där på julafton i samma klläder och utan en enda julklapp att ge bort.
Jag är orolig över att vi har glömt någon julklapp etc... Jag är ett orosmoln som inte är trött för fem öre men som borde gå och lägga sig nyss då vi ska upp snart igen... 06.45 lyfter planet och vi ska vara en timme innan på flygplatsen och det tar en timme att åka dit... snart upp igen... suck... sova sova sova! Önsketänkande.

Jag är lite less över att inte veta exakt hur alla planer ser ut för resan. hoppas allt går i lås... ännu har vi bara biljetter till sthlm och till motala... sen hur vi tar oss till s-vall och hem är ännu ett mysterium... suck! tycker inte om att resa utan fullständiga planer...
Jag vet inte hur vi kommer att ha det med internett uppkoppling och fet stör mig då  man ska betala räkningar etc.

Urk! Ja ja snart är det över... Så fort jag sitter på planet kommer detta släppa och då kanske julfriden infinner sig. Har Just nu ingen julkännsla för resenerverna har tagit över.
Jag är en pesimist när det kommer til tid och lita på andra mäniskors planering... jag är hopplös... Ett bloss ssen sängen.
God jul världen om jag inte kommer in senare.


xo xo xo

Det har alltid varit musiken som gett mig frid i mitt konstanta katastrofområde till sinne. Min höst har varit ful av studier och ännu har jag inte riktigt vant mig vid att studera och leva simultant men det går bättre och bättre. Det är skönt att det är mycket gruppuppgifter men samtidigt blir jag tokig på att ine kunna sätta mig ner på kvällarna och bara skriva. Jag är humnaiora... Jag läser och jag skriver. Jag är aldeles för usel på att skriva i denna stackars blogg men skamm den som ger sig. Jag hoppas att jag ska bli bättre men jag har insett att jag kan inte öppna min stackars blogg om jag har någon bredvid mig eller bakom mig... även om de inte tittar så finns tanken på att de tittar och det gör mig stel och inga ord kommer fram. mina tankar splittras och kreativiteten är obefintlig.
Jösses jag har fyllt 25 och livet rockar ganska bra och jag har funnit något som ger min själ näring.
Min höst har fyllts av rävspel och kråksång och det har fått mig uppåt och längtandes efter hägnan och mina meddeltida drömmerier har dominerat men mn kan inte leva på drömmar om historia. Jag har tysen tankar och ideer om vad jag ska fylla 2010 år medeltidskalender med. Jag ska hantverka som bara den. Hantverket ger micg lycka.
Men efter kommit ner på jorden igen från mina drömmar har jag hittat ett band som när min själ. Tidigare idag skulle jag skriva en uppgift till sociologin och jag satt fast... inga rävspelande kråkor kunde ge mig kreativitet och Ozzy känndes dammig och urtjatad. Men för en tid sedan såg jag en underbar tattuering när jag minglade runt på helgon. tattueringens ägare visade sig vara en väldigt trevlig filur som jag börjat prata med. Han känns som en vänn man altid haft där men som man tappat kontakten med och plötsligt har man vuxit upp och man inser att man har saknat den utan att ha förstått det och man behöver ta vara på den igen. Han är rolig och får mig att le efter höstens huvudstupa fall. Men åter till min bristande kretivitet... efter ha plågat ihop knappt en halv sida stängde jag av stereon och satte på mig lurarna och tänkte att nått måste det ju finnas som får mig att hitta skrivlusten... Jag haade lyssnat lite ofokuserat på hanns band tidigare och jag vet att något lockade mig till en ny lyssning. Hoppade in på deras myspace sida och innan första låten klingat av satt jag som besatt och skrev. Jag skrev och skrev, jag blev nästan sur när folk ploppade upp på msn för att surra och jag var nog en otrevlig donna att prata med tror jag...
Jag skrev som beesatt och plötsligt var den första framtvingade texten raderad om mina max två sidor nära att bli fyra om jag inte tittat upp och hejdat mig.
Så gör nu världen en chans och lyssna på dessa aldeles för få låtar, lyssna inte en gång, lyssna inte två, lyssna till dess att din själ möter musiken och du är där jag är.

http://www.myspace.com/dodgesweden

JAg hoppas de förlåter att jag stjälbilden från dom oh använder här men jag vill verkligen marknadsföra det jag tycker om och hur tråkigt vore det om inte alla fick en chans att lyckas?

 

Jag har fått en nytändning och jag tror jag smittaar av mig på min omgivning. Jag är riktigt lycklig tror jag.

En bit frid i kaoset och jag finner glädjen tross stress och press. jag lär mig att använda mina ord äntligen istället för att hålla dem för mig själv.

Jag försöker verkligen släppa hon som bara faller och försöker sväva på ostadiga vingar

lots of kisses, love you monster of mine

går upp före satan själv, åker till skolan, trött hungrig och frusen. står och hetsar den lilla fikatjejen och hör hur biblo dörren öppnas... skyndar mig så fort jag kan att ta min te kopp och betala utan att bränna av mig händerna...
Kommer in i biblo som max har varit öppet i fem min, går till ref hylla och börjar leta... just den boken jag letar efter är borta! går ett varv på biblo för att se om någon hunnit sätta sig med den... nej... hittar noll! nåväl jag har ingen brådska så jag sätter mig längst in i biblo ör att kunna sitta ifred och slö surfa och slå ihjäl tiden fram till lunch då jag har lovat att äta lunch med en kompis
nåväl, upp med dator, fryser som en hund men inget krångel med datorn iaf, bara att händerna skakar så jag har svårt att träffa tangenterna... sen blev det riktigt jobbigt!

Mit emot mig sätter sig en kille som jag skulle gissa är utbytestudent från typ afrika eller invandrare... ja han är.... hur man nu uttrycker det utan att låta som en natzi.... han rå stirrar på mig och sätter sig och när han knäpper upp jackan sprids en doft av svett.... manliga omklädningsrum luktar bättre.... det är jätte extremt! och var gång jag rör på mig stirrar han hatiskt på mig och jag känner att om jag packar ihop och flyttar på mig så kommer han ställa sig upp och skrika och peka på mig och kalla mig natzi!

gick ett varv och det finns inga enskilda platser lediga nu... så jag får sitta snällt kvar och vänta på att antingen han går eller jag hittar en ny ledig plats på tryggt avstånd från doften!

Nej nu flyr jag! Jag skiter om jag får sitta på golvet mellan bokhyllorna! Ett bloss och sen tillbaka!

Ja du får skratta men jag vill ha kramar i betaling!


Nu känns allt mycket bättre efter lunch med mysiga R, han är så rolig och intressant. Idag behandlade vi litteratur... Tolkien vs Kings beskrivningar av ting och händelser.
Den förbannade boken som jag aldrig fann fick jag låna av gulliga lilla S som jag sprang ihop med när jag kom tillbaka från lunchen.
Nu ska jag bläddra lite i en annan bok jag hittade som jag hade glömt, sen ska jag ta en fika med M.I. innan jag nog far ner på stan och tittar på julklappar till älsklingen.
Livet känns så jävla härligt just nu, jag lärkänna nya människor och det är snö på marken.
xoxo