jag får inte luft

Förkylningen är en bidragande faktor men hur mycket jag än extraherar mina lungor får jag ingen luft.
det känns som om någon dragit en plaspåse över huvudet på mig och knutit åt med pianotråd flera varv om halsen och varje varv är försett med ett rakblad som gräver sig in i halsen.
Det känns som om jag långsamt kvävs och denna känsla sprider sig i min kropp.
i mitt bakhuvud sitter döden och blandar sina kort.
min morbida syster har tagit över min kropp ett tag. Dags att fördriva henne innan jag hamnar i mitt personliga avgrundshål och helvete.
De svarta tankarna sprids i blodet likt bläck i vatten.
Svarta minnen och händelser dansar på min grav. Förlåt för allt jag gjort! förlåt för allt jag inte gjort! förlåt för allt jag har sagt. förlåt för allt jag inte sagt.
Nej nu måste jag fly denna dunkla dal, jag vill inte leva i dödens skugga. jag dör inte, mina kännslor behover inte följa min kropp.jag är inte det jag gör


Om


Sitter och morrar över lärares inkompetens och min egen brist i behärskning.
Tänk om är ett uttjatat uttryck! det går inte att göra om det man gjort!
Nu ska jag låta musiken förflytta mig till någon annnanstans och vagga in mig i drömmar om en paralell värld där allt är möjligt och sorger och misstag inte finns.
Det är inte så att jag är ledsen eller deprimerad. bara tom ett slag. luften slogs ur en illusion.
Bara blunda, bara glömma. vända blad, förlåta, tacka och ta emot och se mot nya horisonter. jag är inte den jag var och jag är inte det jag gör.
Det kannske finns någon sanning i uttrycket att man skapar sin egen lycka. Jag mitt trassel vänder på det och skapar min egen olycka.
Jag har ofantlig tur i och med att jag har funnit en ren kärlek som kan förlåta, som har tålamod och som alltid kan se ljuset i gryningen när det är som mörkast.
Nu är det slut på trasslandet och uppnystandet och läkeprocessen har fått sin början.
Jag måste lämna den skadade flicka jag var, om jag envisas med att riva upp såren kan jag inte läka. Jag är inte längre den jag var. jag måste lämna henne. hon fanns då men finns ej mer. systersnö är inte längre min sista vän, hon är den lekfulla och inte den lurande. Skuggorna blir inte troll när jag väder ryggen till.
Jag tänker aldrig sluta drömma och endag kanske jag hittar min magiska garderob och ett land där allt det grå kan glömmas och magin fylla mitt hjärta.
Om du tror också, klappa, låt inte älvorna dö!
Dräp Kathla och lämna ditt skal och vi ses igen i nangilima i en lund fylld av körsbärsblommor och musik som färdas till stjärnorna som sjunger ikapp.

 


RSS 2.0