Ett kinderägg av troll



Matten är inne på vecka två och första inlämningen lämnades in på det berömda. men jag tycker det är intressant hur man ena veckan förväntas klara av 130 sidor lära och räkna och nästa vecka knappt 60... jag är i allafall lite trött på potenser, ekvationer och aldeles för långa ord för mig att strava till och det som jag är mest less på är grafer!

Helgen tillbringade M och jag i Trollpacks nya bunker.. eh jag menar lokal. Film, spel, lajv och hantverk averkades under tre dagar med ständiga pekpinnar från the bro code. A fyllde  25 med åldersnojja och allt så jag bakade sockerkaka och R lilla charmtroll såg till at förse sig med tre stora bitar (hoppas alla fick smaka för jag hindrade honnom inte). Medan han satt där i soffan bredvid mig hade han en kommentar om kakan. "inte palt"! Jag har ingen aning om om dettta skola betracktas som en komplimang men jag gör det för han såg glad ut med smulor i hela ansiktet när han slukade bit för bit.

Jag blir mer och mer sugen att lajva men är fruktansvärt nervös. Den där jävla prestationst ångesten man går runt och släpar på hjälper inte direkt.  många kanske pratar om prestationsångest som något de får ibland inför prov, sex osv men de är nog få som får den ångest jag och vissa andra får...
När jag gör något nytt förväntar jag mig att  1 förstå konceptet och principen snabbt. 2 Bemästra konceptet och principen snabbare och 3 gå till nästa nivå snabbast.
och när jag då inser att jag inte är snabbast och bäst får jag panikångest. det räcker med att jag visualiserar ett nederlag och ångesten kommer som ett brev på posten. men varför blir det så här? det värsta som kan hända är att jag får försöka igen eller inse att jag inte är skapt för att bli... balettdansös. eller hur!
Men mitt problem grundar sig i några viktiga händelser i min barndom. Häst toka som jag är och alltid varit satt jag som ett frimärke i staketet på varje hästhage som fanns i byn. Ingen egen ponny hade jag men lilla Emil som stod hos pappas kusin var tillgänglig ibland och efter ha ridit nybörjar lektioner på magaluff på jutagårdensridskola tillbringades belönade stunder på Emils rygg. efter ett par år med hobby ridning på emil följde jag med till falköpingsridskola och lyckades få mig en plats trots köer osv.
Förstalektion var jag i nybörjargruppen med ledare och allt... men snabbt gick det och plötsligt var jag i gruppen över  de två räpor som fick dit mig bara för att skryta med att de gick sitt andra år på ridskolan och inte jag.  Helt plötsligt var jag den bättre. Det var inte längre jag som blev lämnad kvar i stallet för att de inte orkade vänta på att min lektion skulle ta slut, det var inte jag som sprang runt i stallet efter att alla åkt hem och letade efter Å&M  som sedan länge ringt hem och blivit hämtade och jag fick gå hem i regn och rusk för att mobilen var en lyxvara och telefonen på kontoret var sedan länge inlåst. Jag sa aldrig något om att jag bytte grupp har jag för mig utan de upptäckte bara en dag när de kom till ridskolan att hoppgruppen innan dom hade fått en ny ryttare... och det var jag!
Jag brände mina plågoandar på näsan, men samtidigt hade jag nu ständigt deras vakande ögon i ryggen som gjorde om minsta lilla felsteg till enorma propotioner på skolgården. tex att jag landade efter ett hinder i fel galopp och fick bryta av och byta galopp, blev till att jag beräknat helt fel och den stackars hästan hade landat så fel att vi gått omkull och det var inte säkert om hästen skulle överleva och ridläraren var ursinnig på mig och jag var aldrig mera välkommen... sådär fortgick det under ett par år innan jag helt enkelt la av med hästarna då pengarna inte räckte till för fler lektioner och min ögonsten Emil inte växt i samma takt som jag och vid 12 skildes våra vägar åt för gott, han som söt liten b-ponny och jag som växande förpubertalt monster som kom närmare 175cm för var dag som gick trots mitt krossade hjärta och böner om att krympa så jag kunde rida Emil för evigt. Men men Hästar byttes mot volleybollar och än engång var jag duktigare än vissa och blev krossad inför skolan.

Så i min värld som skapades av mobbning och terror under flera år så akompanjeras varje misslyckande med kaskader av hån från dåtidensspöken. Så genom åren har det blivit en skydds mekanism att heldre undvika nyasaker än att misslykas för tänk om någon ser hur jag våndas.

Senast det blev en extrem grej av prestationsångesten var med Barri. När vi tog hem honom till Bensbyn var han oroligt lycklig och framåt och jag blev rädd att det skulle bära av till svappavaara och folk skulle håna mig för att jag inte kunde rida min häst, så jag fick fobi för att lämna gårdsplan. Det gjordes inte bättre av horan som hetsade och hotade varje dag. Men stall änglarna gick samman och tog med mig ut, jag hade nästan en järnring runt mig och mer överbeskyddande medryttare får man leta efter, jag tror A och S frågade var tionde meter om det kändes okej eller om jag ville vända. Om de inte hade gjort detta hade jag mest troligt aldrig tagit mig ut för när ångest blir till rädsla som paralyserar en hjälper det inte att någon skriker och hotar, det bara förvärrar. Men att någon sträcker ut en hand och säger "jag hjälper dig, vi gör detta tillsammans och jag finns här hela tiden om det är något" Det bryter det mesta.

Nu stannade tankarna av och jag sitter och känner en bitter smak i munnen över ytterligare en sak som horan tog från mig. Om någon undrar över varför jag kallar henne horan och inte för C så är det för hon är en hora (säljer sex för pengar alltså!) och för att hon har förstört mitt liv och tagit min häst.

Nu ska jag gå ut och röka en bitter cigg och titta in i solen och skaka av mig denna bitterhet.

xoxo


Kommentarer
Postat av: Ida

Jag älskar din blogg just på grund av såna här inlägg, du skriver om så personliga saker att man nästan börjar gråta när man läser om det, och vill bara springa fram och krama dig.:) Jag trodde aldrig att det har varit såhär för dig, du som alltid har varit en sån solstråle, man kan inte tänka att du alltid varit så glad när man ser hur mycket du gått igenom.

2009-04-21 @ 21:12:57
URL: http://idaav.blogspot.com/
Postat av: Raymond

Hola chica!

Vi har öppet hus igen i morrn mellan 18-22, om det är väder så tänkte vi grilla på gräsplätten. Vi har grilla nere i förrådet såå ^^

Men det är bara att ni dyker ner om ni är sugna jag å A far nog vid 17 å plockar fram grillarna. Å just jag, bara en påminnelse att det är alkoholfri grillning (då det är föreningsaktivitet).

Kram

2009-04-24 @ 13:10:15
URL: http://metakognitation.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0