katastrofer

Det har alltid varit musiken som gett mig frid i mitt konstanta katastrofområde till sinne. Min höst har varit ful av studier och ännu har jag inte riktigt vant mig vid att studera och leva simultant men det går bättre och bättre. Det är skönt att det är mycket gruppuppgifter men samtidigt blir jag tokig på att ine kunna sätta mig ner på kvällarna och bara skriva. Jag är humnaiora... Jag läser och jag skriver. Jag är aldeles för usel på att skriva i denna stackars blogg men skamm den som ger sig. Jag hoppas att jag ska bli bättre men jag har insett att jag kan inte öppna min stackars blogg om jag har någon bredvid mig eller bakom mig... även om de inte tittar så finns tanken på att de tittar och det gör mig stel och inga ord kommer fram. mina tankar splittras och kreativiteten är obefintlig.
Jösses jag har fyllt 25 och livet rockar ganska bra och jag har funnit något som ger min själ näring.
Min höst har fyllts av rävspel och kråksång och det har fått mig uppåt och längtandes efter hägnan och mina meddeltida drömmerier har dominerat men mn kan inte leva på drömmar om historia. Jag har tysen tankar och ideer om vad jag ska fylla 2010 år medeltidskalender med. Jag ska hantverka som bara den. Hantverket ger micg lycka.
Men efter kommit ner på jorden igen från mina drömmar har jag hittat ett band som när min själ. Tidigare idag skulle jag skriva en uppgift till sociologin och jag satt fast... inga rävspelande kråkor kunde ge mig kreativitet och Ozzy känndes dammig och urtjatad. Men för en tid sedan såg jag en underbar tattuering när jag minglade runt på helgon. tattueringens ägare visade sig vara en väldigt trevlig filur som jag börjat prata med. Han känns som en vänn man altid haft där men som man tappat kontakten med och plötsligt har man vuxit upp och man inser att man har saknat den utan att ha förstått det och man behöver ta vara på den igen. Han är rolig och får mig att le efter höstens huvudstupa fall. Men åter till min bristande kretivitet... efter ha plågat ihop knappt en halv sida stängde jag av stereon och satte på mig lurarna och tänkte att nått måste det ju finnas som får mig att hitta skrivlusten... Jag haade lyssnat lite ofokuserat på hanns band tidigare och jag vet att något lockade mig till en ny lyssning. Hoppade in på deras myspace sida och innan första låten klingat av satt jag som besatt och skrev. Jag skrev och skrev, jag blev nästan sur när folk ploppade upp på msn för att surra och jag var nog en otrevlig donna att prata med tror jag...
Jag skrev som beesatt och plötsligt var den första framtvingade texten raderad om mina max två sidor nära att bli fyra om jag inte tittat upp och hejdat mig.
Så gör nu världen en chans och lyssna på dessa aldeles för få låtar, lyssna inte en gång, lyssna inte två, lyssna till dess att din själ möter musiken och du är där jag är.

http://www.myspace.com/dodgesweden

JAg hoppas de förlåter att jag stjälbilden från dom oh använder här men jag vill verkligen marknadsföra det jag tycker om och hur tråkigt vore det om inte alla fick en chans att lyckas?

 

Jag har fått en nytändning och jag tror jag smittaar av mig på min omgivning. Jag är riktigt lycklig tror jag.

En bit frid i kaoset och jag finner glädjen tross stress och press. jag lär mig att använda mina ord äntligen istället för att hålla dem för mig själv.

Jag försöker verkligen släppa hon som bara faller och försöker sväva på ostadiga vingar

lots of kisses, love you monster of mine