once there were nothing

Jag har inga takar!
Idag är det bara tomt. inget har påverkat mig. världen går under ekonomiskt överallt pratas det om ekonomisk kris och lösningr... men vad är lösningen på mina problem???
Jag litade på en människa och hon försatte mig i skuld!
När jag blev sjukskriven för ca 2 år sedan fick jag ett val på akutpsyk, antingen blev jag inlagd eller så var någon tvungen att ta hand om mig då inge viste hur jag skulle reagera på medicinen.
Jag låg en natt hos R sen sov jag i nästan en vecka hemma hos horan.
Hon tog in mig och toghand om mig och jag kände mig som en del i familjen.
Hennes "omtanke" om mig fortsatte och då det var mycket som skulle göras och jag hade ingen ork och var paktiskt taget rädd för min egen skugga hjälpte hon mig med allt och för att underlätta hennes arbeta med att ordna upp allt med universitetet, soc, försäkringskassan och sjukhuset skrevs det fullmakter... men jag litade på henne.... MITT LIVS STÖRSTA MISSTAG!!!!!
I ett och ett halvt års tid använde hon mig som springpojke, bankomat, hemhjälp, kock, stalldräng, barnflicka osv... jag gjorde allt för henne... och det slutade med att jag betalade henne!!! Jag var sjuk och hon märkte när jag hade dåliga dagar och manipulerade mig till att ge henne varor och pengar... problemet var när jag skulle få tillbaka det hon hade "lånat", hon var pank för stunden men jag skulle få den 20:e eller när hon fnaskat ihop tillräckligt för att betala sina egna nöjen och det kanske fanns en slant över som jag skulle kunna få tillbaka...
jag har fortfarande inte fått några pengar... jag har betalat ut hennes bil från verkstaden, betalat hotellvistelser när hon for ner till Sundsvall för att fnaska, men hon fick ryggskott så hon kunde inte ta emot alla kunder hon hade bokat in. Jag betalade för hennes hästars veterinärvård, hovslagare och foder... jag skulle betala för halva Barris omkostnader då vi hade honnom gemensamt... men jag betalade hela beloppet och jag fick inte ens bestämma hur jag skulle rida honom!!!
allt jag gjorde styrdes av henne. och när jag började rycka upp mig och sätta ner foten började hon berätta om alla mnniskor hon misshandlat och vad hon skulle göra om någon "svek" henne... kul att sitta i samma bil själv med henne mitt i skogen och man vet att hon har en yxa i bagaget och en morakniv under sätet... det var bara att öppna plånboken och betala för mitt liv...
Jag har köpt mitt liv!
Denna prostituerande, knarkande fembarnsmamma lider av minst 5 psykiska störningar. Hon hotar och horar...
Jag önskar er alla att ni aldrig behöver lära känna denna människa för hon är det trevligaste du kan finna i början men när du inte dansar efter hennes pipa vet du aldrig vad som kan hända, har du tur går du därifrån med att ha förlorat en del pengar eller lite prylar. har du otur kanske hon går för långt och tar ditt liv då hon saknar spärrar helt och hållet.
Sista gången jag träffade henne var på stallmötet då hon åkte ur stallet. Alla hästägare samlades för att konfrontera henne med allt hon gjort, slagit hästar, teroriserat medryttare och häst ägare till gråt och ångest över att vistas i stallet. alla berättade vad de tyckte och tänkte... vikket var att hon var den mest hemska människa på jorden och vi ville att hon skulle fara åt helvete.
Hon rörde inte en min!
Jag hade M med mig och N hade med sig sin mamma då hon bara var 16 vid tilfället.
Vi skrek, vi svor och N grät.

hon rörde inte en min


Allt hon sa var att hon kanske var en satkärring och hon kanske borde ha tänkt på att N bara var ett barn.


Inte en min


Helt kall.



Jag hatar henneså mycke att jag drömmer om hur jag sliter hennes skin från kroppen och river hennes kött från benen.


inte en min

JAG ÖNSKAR ATT HON ALDRIG FANNS!


Nu vet ni en del av min historia, detta är hur mycke jag orkar skriva. jag tror att om jag går in mer på detaljer eller jobbigare episoder under denna tid kommer jag inte orka med morgondagen.


För att nu bryta mitt svarta sinneslag kommer nu iaf de vackra bilderna vi tog i söndags på våran långpromenad.

xoxo


Kommentarer
Postat av: Jessica/Mylla

Jag hoppas verkligen att du en vacker dag kommer att kunna se tillbaka på allt som hänt och känna åtminstone lite tacksamhet över att du överlevt, växt som människa och mår betydligt bättre psykiskt... att gå igenom nåt sånt måste vara nåt av det värsta som kan hända en människa och jag är glad och imponerad över att du tagit dig igenom det!! Och jag kan lova att det aldrig kommer att hända dig igen!! Behöver du nånsin mer den typen av "barnvakt" ring fort som attan, så kommer jag!



kramar

2009-02-18 @ 23:09:14
Postat av: Jessica/Mylla

och du, fortsätt att skriva om det hjälper dig, men blir de för jobbigt avbryt! Ingen kommer att tycka sämre om dig för det, lovar!!

2009-02-18 @ 23:10:39
Postat av: Erik

Kan inte annat än hålla med Mylla, och du vet vad jag har sagt tidigare med.. och du vet var jag finns om det skulle behövas.

2009-02-19 @ 07:59:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0